Klängapan

Det är ju inte lika kul att komma till det skojiga lekstället när man vet att man blir lämnad av mamma. Nu är det en liten klängapa jag lämnar på förskolan varje morgon. Som krampaktigt klamrar sig fast vid mig. Under illskrik och med högrött fejs. Inte kul. Men jag tröstar mig med att han igår vid hämtning var trött, glad och hade ätit fisk med remouladsås med god aptit. Och enligt fröknarna så går det ju jättebra. Men oj vad mitt hjärta brister varje morgon.